Tynér.se

Har börjat återfå livsgnistan, men inte är det mer heller. Att drabbas av magsjuka är nog bland det värsta näst efter skattmasen. Totalt utslagen och min förståelse om varför det forskas och pumpas in pengar i biologisk krigsföring är för mig nu en självklarhet, om det är sådant man pysslar med. Att ta de få stegen, i lagom takt och utan att få kroppen i för stor gungning mot själva underlaget är mer än en bedrift när det trycker på som värst. Ett snedsteg och en katastrof kan vara sekunden ifrån dig, ja eller anhöriga också för den delen. Sen detta med att må sjukt illa, men inte få komma till skott är ju helt makalöst. Nåväl att pumpa in magjukebakterier i vattensystemet bakom fiendens linje och slaget är vunnet, är känt sedan länge, annars kan man ju bjuda in fienden till ett studiebesök på valfritt dagis och saken är biff.
  Sen att jag kanske har universums charmigaste dotter som mitt i allt behöver mig gör ju livet (under själva sjukdomsförloppet) rätt jobbigt, men också upplyftande.

 Slutligen har jag en fundering som så ofta. Hur kan det komma sig att jag alltid (åtminstone vad jag mins) blir sjuk i anslutning eller direkt på min ledighet?

 Det måste väl staten ha med att göra va? Eller!