Flyttat

Nu har jag flyttat min blogg till:

http://jonastyner.wordpress.com

Spara och fortsätt att följa mig !

Måndagens fundering !

Måndagens fundering!

Det är sällan jag blir irriterad, men ni kan skriva upp att det händer. Min sambo har fått erfara min irritation och det är vid, exempelvis att hon knäpper med naglarna vid TV-tittande (som exempel). Vid dessa tillfällen kan jag reta upp mig till den milda grad att steget till amputation är överhängande nära. Måndagens irritations ”trigger” är kanske lite ovanlig (vad vet jag) men nog är det absolut en ”Trigger” till galenskap.

  Detta händer: En person kommer in på det konditori jag fikar på nästan varje dag. Ställer sig i kön och så långt är allt bra. Sedan noterar jag att personen tar upp en näsduk.. JA!! ni läste rätt, en näsduk och hur ute är inte det egentligen? Hur som helst så snyter sig vederbörande, ljudligt och ”snor-rikt”. Vad händer sen tror ni?
  Jo personen vecklar ut näsduken för att beskåda resultatet. Där sitter jag med min köttbullemacka och kaffet och håller formligen på att spy rakt ut.

  Som om inte detta vore nog så går det tio minuter, då tar en annan person inom mitt synfält upp en servett och samma sak uppenbarar sig. Snyter sig för att sedan veckla ut  servetten och stolt beskåda resultatet av kraftansträngningen.

 Hur äcklig får man bli egentligen?  Plötsligt känner jag själv att jag har ngt kittlande i vänster näshål. Jag tar upp servetten och fyller mina lungor med luft. Spänner sedan nedre delen av magtrakten, så att fläsket lyfter från livremmen och fräser till. Jag tog i med sådan kraft att det gnistrade framför ögonen och det slog lock i båda öronen. Som om inte detta vore nog så blev jag lite yr också. Som belöning till min kraftansträngning så upptäcker jag att jag själv vecklar ut servetten, för att själv beskåda mitt resultat.

 Hjälp jag har blivit en ”Snortittare”

Resultatet, kanske ni undrar över? VG-

Klämdag !

Då förväntar jag mig ett litet tjuvnyp då eller hur ska man tolka denna dag? Är det så enkelt att det är en dag mellan två ledigheter? –Nä, det tror inte jag heller det är ngt annat och det är inte själva dagen det syftar på. Klämdagen syftar på allt som ska klämmas ihop och göras under dessa förbannade ledigheter. Det ska grillas med kompisar, vilket jag inte gjort denna helg, heller. Eller så ska man vara med familjen och då undrar jag vilken del och varför. Eller så ska man hinna renovera hus, så allt är klart tills semestern, Vilken jag valt att göra. Jo för visst är det bättre att stressa halvt ihjäl sig och renovera och kosta på, så när väl semestern kommer är man näst intill helt j-vla utbränd psykiskt. Och semestern blir mer en nödvändighet för att komma tillbaka till habitualt tillstånd, än att kanske komma på plus. Och som om detta inte vore nog så kan man vara på det klara men att har inte psyket fått sig en törn så är åtminstone plånboken färdig för rekreation och då med full pension.
  Denna klämdag har jag trots den tidiga timmen hunnit med mer än jag hade planerat så här innan lunch. Och i stället för att jobba vidare möjliggör detta att jag förmodligen kommer att sluta tidigare, än att ligga på plus på måndag.

  Hur mycket man än roddar, så finns det mer att fixa.

Framtvingad ledighet.

Nog är det anmärkningsvärt att någon bestämt sig för att det ska vara ledig dag så här mitt i veckan. Vem har tid med det? Ja inte jag i alla fall.. och får jag en ledig dag, så har jag fört över en massa jobb hemma till någon dag då jag är ledig. Vad är det man säger moment 22?
  Imorgon är det ledig dag tillsammans med dottern, då sambon jobbar. Jag funderar på att kanske hitta på ngt riktigt skoj kanske. Funderar bara på vad.. Jag siktar nog mot någon sorts utomhusaktivitet, där bara hon får bestämma. Ni som har en tvååring hemma kanske har uppmärksammat hur många gånger om dagen man säger: -”Nej !!! Stopp det där får du inte göra, och listan kan göras oändligt lång. Jag tycker själv att jag börjar bli trött på att höra mig själv säga just NEJ. Är det så att hon inte får göra någonting eller är det kanske så att jag är urusel på att tala om för henne vad hon får göra? Så imorgon ska jag tala om vad hon får göra, minst en gång varje gång jag sagt nej och en gång där i mellan.
  Sen om hon somnar ska jag plocka ner flaggstången. Undra om man kan göra det själv eller om man ska kalla in lite hjälp? Jag får fundera, jag är som sagt ledig i morgon.

  Fredagen där emot är mer än full och jag vet att det låter galet, men jag behöver den dagen.

Trevlig Kristi himmelsfärds dag alla bloggare/läsare.

Landning...

De grå vardagen är tillbaka. Det är en konstig känsla som sprider sig i kroppen. Ena dagen folkfest i Göteborg. Trevligt sällskap, sjukt god mat, gott dricka, varmt väder och livligt sinne. Sen hem med allt vad det betyder. Samma mottagande som så många gånger förr. Jobbet som väntar, med allt vad det innebär och kostar.
  Men den enda som kan påverka min vardag är ju jag själv och förändringar är på ritbordet. Första steget är taget: Anmälan till Göteborgsvarvet 2010 är betald och klar och denna gången ska tiderna slipas och förhoppningsvis får jag starta i en startgrupp längre fram, både här och där.

Göteborgsvarvet

Då är det dagen efter, med stort D. Uppladdningen inför Göteborgsvarvet hade kanske kunnat varit bättre, men samtidigt så får jag vara ganska nöjd i alla fall. Att bara delta på denna folkfest (vilket Göteborgsvarvet är) är helt enormt. 50 000 människor i olika nivå startar och springer 21 kilometer. Jag som sprang för första gången hamnade naturligt vis i en startgrupp långt bak och det är inte så bra. I dessa grupper springer också otränade päronarslen som jag kallar dom. Det är kärringar som har en röv bredare än sina axlar. Och som om detta inte vore nog förstår dom inte de få regler du bör kunna inför ett lopp. Eller det finne egentligen bara en. Springer du långsamt? –Håll till höger.. Men dessa Päronrövar rör sig framåt, likt en överjäst vetedeg och lyckas dessutom sick sacka, eller om det bara är fettet som flyttar sig beroende på vilket ben de senast satte ner i backen. Min fundering är inte vad dom gör på Göteborgsvarvet över huvud taget, när det finns kortare lopp. Min fundering är: -Vem i helvete har sålt dom ett par cykelbyxor. Det borde faktiskt vara förbjudet enligt Svensk grundlag och bestraffas hårt och skoningslöst. Min andra fundering är hur i hela friden dom kommit i dessa plagg.

  Men Jag är glad ändå jag hankade mig fram på tiden 2.03 och det är ganska precis dubbla tiden mot vinnaren. Så vist har jag potential att förbättra mitt resultat till nästa år.

  Jag tog med mig min IPhone under loppet och bifogar här kartan vart loppet gick.

Sprang din kompis? Det kan du kolla på www.goteborgsvarvet.se

Det går som tåget.

Sitter på tåget mot Göteborg.. Ganska intressant med denna teknik. Kan med hjälp av internet sköta den mesta delen av administrationen på mitt jobb och ändå vara på resande fot. Att SJ skapat tåg som går smidigt med alla tänkbara bekvämligheter är kanon. Men ska det vara så svårt att få till tågen så man slipper uppleva resan som en karuselltur?

  Nå återstår den sista delen av uppladdningen inför Göteborgsvarvet. Självklart kan ni följa mig och mina mellantider..

Vill du följa mig på Göteborgsvarvet? 

Skicka ett SMS fån din mobiltelefon där du skriver: GV 49658
till 727 00 kostnad 25 SEK/beställning.

Då får du sms med mina tider var 5e kilometer, målgång osv.

Nerver..

Nu packas det till GBG-varvet. Eller ja inte nu, men om ngn. timme kanske. Sen blir det tåg i glada vänners lag. Det jag funderar på är hur åker man tåg utan att dela en flarra vin osv.? Sen väl framme blir det kul med middag och hela köret, men utan alkohol, åtminstone för min del. För jag tror att mina förutsättningar om möjligt blir sämre om jag partar kvällen före ett 2,1 mils lopp. Nå väl jag återkommer i bloggen med tider och så vidare: för er som inte tänker följa loppet på www.goteborgsvarvet.se

Nu återstår den mentala uppladdningen.. Vad är det egentligen ? Fokus på mål, koppla bort allt runt omkring och bla bla bla.. Hur f-n kan man fokusera på något som ligger så långt fram att man knappt vet om man har dött av ålderdom innan man kommit dit. Och framför allt hur kopplar man bort 67000 andra löpare och ett par hundra tusen åskådare..

 
 

Tänk om !

Tänk om man förstod allt man inte förstår, men då till priset av vad jag redan förstår idag? Eller varför anmäler man sig till ett sportevenemang som Göteborgsvarvet, när jag i sittande stund inte kan komma på något tråkigare än att springa. Varför gör jag mina val utan att kolla på den faktiska konsekvensen?
  Valet till GBG-varvet är lätt: Gemenskap, kul/lek, tillhörighet och så vidare. Men resten då? Nja jag avslutar denna arbetsdag, med att konstatera att imorgon har jag det mer körigt än jag hade idag. Skön kudde att vila på…

!"%&%€#

Då var det fredag, Härligt. Helgen springer mot mig med öppna armar, men inte för att erbjuda vila. Nä slipning av båt och säkert en helvetes massa göromål har helgen med sig, när den greppar efter mig.

  Som tur är har jag köpt mig ett par flaskor rött och några pysare, som ska hjälpa till med att förgylla kanterna. Dagens fundering går kring vad vill jag äta denna helg. Något speciellt? Hmm



Trevlig helg.

Vänster vs. Höger

Jag har konstaterat att mycket ska man kunna för tillfället för att få tillgång till ännu mer kunskap som kommer gå förlorad. Som skrivet läser jag Svenska B på Komvux och höll nästan på att få ett svimningsanfall när jag konstaterade att hela kursen ska man gå igenom på fem veckor om man studerar på helfart. Alltså det enda du lär dig då är ett uns av allt. Och snabb inlärning för mig betyder lika lätt att glömma. Frågan blir då varför ska jag då läsa då jag förmodligen inom ett år inte kommer ihåg mer än att jag möjligen läst ngt om någon Dante och kanske de var några fler. Att skolan är uppbyggd och undervisar utifrån Vänster hjärnhalvas matematisk/logiska delar är helt klart, men jag som lever i höger hjärnhalva: Bild, musik, konst, här och nu, blir det lite konflikter.
Ja ja men är det då konstigt att elever löper amok, då mening och logik saknas eller glöms bort. Tänker på högstadiet då en av mina klasskamrater frågade läraren om varför vi skulle kunna 2 grads ekvationer och läraren svarade. Jo men ”Pelle” då kommer du förstå 3:e grads ekvationer bättre senare på gymnasiet. Jag förstår varför han reste sig upp gick ut till Aulan och tog ett parti biljard. Allt medan han försökte förstå varför han ens var inom skolans väggar. Själv följde jag med honom med funderingen: Vem ska han annars spela med ;-) Den som jag kallar Pelle, han är någon form av doktor idag. Och jag tror inte det är inom fysik, men tjänar nog bra och trivs nog med livet i alla fall.

Att äga eller ägas?

Har fått ett brev angående en anställd innehållande förfrågan om lön från Kronofogden. Först efter att man hämtat andan från att det inte var till mig personligen, reagerar jag direkt: Tro vad som hänt nu, jag har inte sett ngt?
  Är vi alla på väg in i ngt total matrealistisk orgie. Behöver vi verkligen allt vi har? Kan verkligen alla saker och funktioner ersätta andra behov?
Jag har funderat på varför står det en studsmatta på varje tomt när alla barn ändå är hos grannen och hoppar samtidigt? Pratar inte föräldrar med varandra nu för tiden? Varför måste vi byta bil bara för att våra kompisar gjort det?  Samtidigt vill jag inte leva som Amish heller, men är det värt att offra sin ekonomiska situation för att få en platt TV på väggen, som dessutom slukar tid, energi, som man kan ägna åt varandra. Eller en dator som man kan skriva blogginlägg som ändå aldrig läses av fler än motsatsen till dom som inte läser bloggar? Nä kanske ska jobba vidare.

Ang. I-landsproblem

Måndagen har gjort entré med stort E. Telefoner ringer, allt från jobb till privata göromål. Efter lång ledighet går funderingarna kring engagemang. Vissa saker är enklare att be om, än att utföra själv. Jag hittade mig själv i detta träsk.. Hur?
  -Jo jag saknar ett papper till min deklaration och istället för att leta hemma i min bokhylla, där jag har andra papper, ser jag mig själv ringa till Banken. Till banken ljuger jag dom rakt i örat och förklarar att jag tappat bort pappret. När sanningen egentligen är att jag inte orkar ta tag i pappershögarna. Banken skickar ett nytt, men allt vad det innebär i form av arbetsinsatts och porto osv.
 Vi är bekväma i detta samhälle och vi skapar oss själva ett ”I-Landsproblem” Min fundering är varför? Vart är vårt genuina engagemang och naturliga vilja till att bidra. För av vad jag vet, så gör jag bara en liten sak för någon annan så är känslan i kroppen mer än njutbar, men men.. Det är enklare att lyfta telefonen och lägga över på någon annan.

Samvete

Jag har på något sätt skapat ett nytt ”dåligt samvete” nu när jag nästan tagit bort allt av denna negativa energi i mitt liv. Vad? –”Jo att jag ska kanske publicera något läsvärt i bloggen, för mina kära läsare”. (Alla 7…)
  Vad jag kommit fram till är att jag dövar mitt samvete inför detta med bloggen, med att jag samlar materiel för kommande inlägg och liknande tankar. Och det är faktiskt så att jag lyckats lura mig själv. Skönt är det att konstatera att jag fortfarande kan slingra mig runt, ifrån och till och med undvika mina egna åtaganden.
Receptet: Lev en kort stund som gemene man.

Deklaration

Ja inte kan jag veta hur det är för er, men det är ett ok med obeskrivlig vikt som hänger över mina axlar. Vad? Jo detta med deklaration. När jag var liten minns jag hur mormor barrikaderade hela salen och middagsbordet avsett för 12 personer med papper. Sen har tiderna förändrats och det här med deklaration skulle bli så mycket enklare. Ja det kan jag hålla med om, till viss del. Är du en nice, halvdöd löneslav så stämmer det. Berikar du däremot livet med en ynka aktiehandel, kanske äger 2-3 företag och dessutom har sålt ett hus. Då jävlar är vi tillbaka i 80-talets pappersträsk. Det är så mycket papper om än det ena och än det andra samt ett papper som förklarar det andra att man faktiskt inte minns varför vissa papper som ska ligga med just ligger med.
  Det jag gör är att anlita en bokhållare som verkar tycka detta med papper är fantastiskt och det är ju tur det. Papper hit och dit är ju inget ok i sig, men väntan på utfallet, samtalet och kanske till och med dommen från denna bokhållare är som att vänta på en tingsrättsdom, där du redan vet att dömd kommer Du bli. Frågan är bara hur hårt straffet kommer bli. Fem år i periodisering och 30 000 per år eller kanske näringsförbud, eller kanske jag till och med får tillbaka. Nja det sista har jag inte upplevt på tio år, men tänka att få slippa väntan. Bara det borde vara värt något.
  Jag sökte tröst när jag berättade om min ångest inför deklarationen och den empati jag mötte var. –Jo men får du bakskatt lär du ha tjänat en massa pengar också…
Och till viss del har ju den personen rätt, men då glömmer man att i detta landet så betalar vi statlig skatt, Pomperipossaskatt och också naturligtvis skatt på skatten. Nä ikväll ska jag ta mig en whiskey i glada vänners sällskap och jag lovar… Jag ska inte tänka på deklarationen det allra minsta.

RSS 2.0