Tynér.se

Ja inte kan jag veta hur det är för er, men det är ett ok med obeskrivlig vikt som hänger över mina axlar. Vad? Jo detta med deklaration. När jag var liten minns jag hur mormor barrikaderade hela salen och middagsbordet avsett för 12 personer med papper. Sen har tiderna förändrats och det här med deklaration skulle bli så mycket enklare. Ja det kan jag hålla med om, till viss del. Är du en nice, halvdöd löneslav så stämmer det. Berikar du däremot livet med en ynka aktiehandel, kanske äger 2-3 företag och dessutom har sålt ett hus. Då jävlar är vi tillbaka i 80-talets pappersträsk. Det är så mycket papper om än det ena och än det andra samt ett papper som förklarar det andra att man faktiskt inte minns varför vissa papper som ska ligga med just ligger med.
  Det jag gör är att anlita en bokhållare som verkar tycka detta med papper är fantastiskt och det är ju tur det. Papper hit och dit är ju inget ok i sig, men väntan på utfallet, samtalet och kanske till och med dommen från denna bokhållare är som att vänta på en tingsrättsdom, där du redan vet att dömd kommer Du bli. Frågan är bara hur hårt straffet kommer bli. Fem år i periodisering och 30 000 per år eller kanske näringsförbud, eller kanske jag till och med får tillbaka. Nja det sista har jag inte upplevt på tio år, men tänka att få slippa väntan. Bara det borde vara värt något.
  Jag sökte tröst när jag berättade om min ångest inför deklarationen och den empati jag mötte var. –Jo men får du bakskatt lär du ha tjänat en massa pengar också…
Och till viss del har ju den personen rätt, men då glömmer man att i detta landet så betalar vi statlig skatt, Pomperipossaskatt och också naturligtvis skatt på skatten. Nä ikväll ska jag ta mig en whiskey i glada vänners sällskap och jag lovar… Jag ska inte tänka på deklarationen det allra minsta.

Då var det time för lite bloggande. Datorerna på kontoret har fått lite vårstädning och det behövdes verkligen. Mitt tidschema håller fortfarande utom på vissa privata punkter, men det är inte häller hela världen. Att byta dator är en sak att sedan flytta över alla filer är något man kanske inte räknar med i tidsåtgång.
  Vad kvällen har att erbjuda spelar faktiskt inte så stor roll, då min tid är förhandsbokad till studier och repetition av Taube.

Är det bara jag eller finns det fler som känner spinnet inom sig? Det är samma spinn som inför julafton, alla saker ska ställas till rätta på något vis. Själv har jag skolarbete som hopar sig, jobb som ska  sammanställas inför sommaren, ekonomin som har ett större flöde ut än in, och segelbåten ska ner i drickat, veden på rot ska kapas, jag fyller år på fredag (det är det många som gör), datorer till nära och kära ska fixas, deklarationer fixas och för att inte tala om min egen, huset ska målas om och ni förstår själv. Mitt i allt detta så ska jag hinna med fritidsintressen som har blivit mer ett måste än jag ser det roliga i det.
  Kan ju vara så att jag gör mer för andra, än andra gör för mig, vilket är självklart när jag tar ”helikoptern” upp en bit och skådar ut över min situation.
Nä nu ner till förorten Sundsvall för att se över personalsituationen.
Tjing.

Veckan går mot sitt slut och allt man ska hinna med över helgen hopas sig i skallen. Jag hade tänkt att jag skulle tömma vedboden igår, men det blev annat. Så det är väl en sak som kanske skulle funka? Ikväll ska jag gratulera min kollega som tar klivet in i ”Gubbvärlden” idag. Hemska tanke !!! Själv har man många år kvar och det känns mer än tryggt. En stänkare kanske jag får i mig, där jag kan få känna ett lyckorus en liten stund. Nå väl helgen var det ja. Jag har haft funderingar på vissa saker och jag tror jag ska ta itu med dem. Spännande..

Trevlig helg alla Bloggare/läsare !  

Klockan lider mot hemgång och tid med familjen. Vad hittar man på för kul en helt vanlig torsdag. För det är väl en vanlig torsdag? Ingen kort lördag, påskafton ja ni vet vad jag menar. Tro vad näringsintaget på middagsbordet har för konsistens och eller skepnad. Ja frågorna är många, men svaren är helt oviktiga.
 Jag ska ju hem…

Nog är det väl själve fan jag tänker på då jag gör en kort status över min egen hälsa. Först får jag någon form av magsjuka som aldrig riktigt knockar mig, men håller mig i gränslandet mellan död och levande. ngt som vi kallar för influensa.. När jag väl ser ljuset på denna historia så kommer en välbekant känsla i kroppen. Det ter sig som så att jag bara nästan fryser, ögonen värker när jag tittar åt sidorna och huvudet är brummande stumt, och det känns samtidigt som jag har rostfritt stål i slemhinnorna i näsan. Bara att konstatera, en förkylning förgyller nu min vardag.
  Tyvärr saktar då inte omvärlden (rent empatiskt) ner takten för att anpassa sig till min klenhet, nä den ökar. Åtminstone känns det så och ingenting kan jag göra åt det.

Det jag kommer på som botemedel är lugn och ro och en flaska whiskey. Allt finns runt om mig, men jag ser det inte.. Kanske är det för att det gör ont att titta åt sidorna, så jag springer i gamla hjulspår istället.  Spelar ingen roll, jag lever här och nu och då är jag förkyld. Vare sig jag vill eller inte. Ganska skönt då slipper jag ta ett beslut i det.

Långfredagen är den dagen som jag förknippar med en totalt befriande dag. Det jag hör när andra pratar och minns denna dag är att den på något vis är tråkig, längsta dagen på året och så vidare. Detta är påståenden som jag över huvud taget inte kan identifiera mig med. Kanske är det på grund av det sättet som jag är van att ”fira” denna dag?
  Den andra hälften av mitt liv har jag bott i en familj där vi tillsammans åkt till en sommarstuga i världsmetropolen Jansjö. Denna resa har varit totalt befriad från måsten, borden eller förväntningar utan där tillsammans med familj, mosters familj och så vidare har vi gjort det som fallit oss in, tillsammans eller bara var för sig. Vist har vi haft äggmålning och andra tradition, men helt utan den tillgjorda verklighet jag hör och ser runt mig nu!
  Jag tror att många känner en frustration att det ska hända något hela tiden och man jämför påsken med julen, där mat och spektakel ska fixas och ordnas tills enda utvägen från stress och vansinne är flaskan.

 Jag välkomnar denna dag och hoppas att jag får en lika lugn och fri dag som jag alltid haft. Helt på det klara är jag att det blir förmodligen precis som jag gör det till..

Ja då var det time för den sista måltiden med lärjungarna. Själv avnjöt jag en maburgare på MCD, det fick bli utan lärjungar och tanken var på helt annat håll. Varje år har jag alltid samma frågeställning kring detta med påsk, jul, midsommar och så vidare. Svaret har jag säkert fått hundra gånger men av ngn anledning så är det som bortblåst från mitt minne, när nästa tradition kommer. Årets frågeställning är som ni kan förstå runt påsken och varför vi blandat den kristna sista måltiden med påskägg. Jag funderar vidare och hoppas ni alla får en trevlig påskhelg.

Imorgon är det ju mer dramatiskt.. En B-fråga är också att skärtorsdagen är ju den dag som häxorna åker till Blåkulla. Tro varför jag ser så många ändå. Eller när åker klientelet?

Ja nu är det måndag och magsjukan har inte släppt taget om min redan späda kropp. Eller ja det sista var en liten överdrift för att inte kanske säga stor, men det är så jag känner mig. Sjukskriva mig hör liksom inte till identiteten och vem skulle göra allt jobb jag tog på mig att göra i helgen, då jag mer blev kompis med WCn där hemma än arbetsför? Bara stiga upp gå till jobbet, delta i möten fast fokus hela tiden varit på närmaste vägen till en toalett, lunchmöte där jag åt 2 hela tuggor och så har dagen fortsatt. Allt jag tagit på mig har jag hittills rott iland, tro vad jag glömt? Nu hem och umgås med min familj, sen powervila inför arbetsresa till Västerås.

  Gött skulle det vara med 2 dagars vakuum, där tystnaden stod för underhållningen och vila i min säng var enda lagliga aktiviteten.
  Men hur jävla roligt är det då?

Har börjat återfå livsgnistan, men inte är det mer heller. Att drabbas av magsjuka är nog bland det värsta näst efter skattmasen. Totalt utslagen och min förståelse om varför det forskas och pumpas in pengar i biologisk krigsföring är för mig nu en självklarhet, om det är sådant man pysslar med. Att ta de få stegen, i lagom takt och utan att få kroppen i för stor gungning mot själva underlaget är mer än en bedrift när det trycker på som värst. Ett snedsteg och en katastrof kan vara sekunden ifrån dig, ja eller anhöriga också för den delen. Sen detta med att må sjukt illa, men inte få komma till skott är ju helt makalöst. Nåväl att pumpa in magjukebakterier i vattensystemet bakom fiendens linje och slaget är vunnet, är känt sedan länge, annars kan man ju bjuda in fienden till ett studiebesök på valfritt dagis och saken är biff.
  Sen att jag kanske har universums charmigaste dotter som mitt i allt behöver mig gör ju livet (under själva sjukdomsförloppet) rätt jobbigt, men också upplyftande.

 Slutligen har jag en fundering som så ofta. Hur kan det komma sig att jag alltid (åtminstone vad jag mins) blir sjuk i anslutning eller direkt på min ledighet?

 Det måste väl staten ha med att göra va? Eller!

Första april och dagen för att få luras har kommit.. Det jag förundras över är att jag vart enda år, en si så där 3 timmar försent kommer på att jag skulle ha räknat ut en skämt, men men, tar igen det nästa år.. Nu har det gått 33, 1:a april och jag ger mig fan på att jag kommer glömma det till nästa år igen. Vad är anledningen. Jo helt enkelt att aprilskämt är nog lika utdött som dinosaurierna. Så varför orkar media fortsätta med eländet.?

Nå väl nu ska jag åka in till stan för att bunkra på bolaget inför helgens trevligheter. Jag ska vara full som ett vårdike och hornhinnorna skall snurra från fredag kl 16, för att åter klarna till måndag 07:00.

Ja jag vet, men nu jag har i alla fall försökt med ett aprilskämt!

Vi äkta norrlänningar dricker hembränt och tysklands import, så vad ska jag på bolaget att göra ;-)