Sista dagen på ledigheten.

Nu väntar jobb, barnaskötsel, familjevård, matlagning och totalt lugn och ro, när jag väl är på jobbet ;-) Tog en liten promenad dagen till ära. Tittade på de djärva som vågade sig ut på isen igen, med sina långfärdsskridskor. Ser otroligt avkopplande ut. En fundering är: Det är förmodligen samma uppvaknande som med allt annat, när. Jag säger när, för med min tur handlar det aldrig om kanske. När vad då? Jo NÄR isen plötsligt brister under skenorna och de minusgradiga vattnet sköljer över min allt mer hårbefriade skalp.

Bild över en stad likt Langoljärerna Dödens dött, man kunde nästan höra björkarna skrika av kylan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0