Tillbaka till utgångspunkten
Japp, då har jag kommit hem, helt utan gips. Ja inte en vurpa går att finna i loggboken, men det har ju också sina förklaringar. Vädret på fjället var inte direkt det bästa, så farten var minimal. Sikten var konstant grumlig, men det hade inget med vädret att göra. Trots dåligt väder så har fjällentrippen ändå varit kanon. Bra sällskap, god mat och en promille halt i kroppen på konstant 0,7 promille har varit bidragande till försiktighet.
Brudarna i liften smålog åt mina skämt. Exempelvis att jag ville ha halva priset på liftkortet, med argumentet: att jag tänkte ta liften upp och skidorna ner. Bondläpp stod det i deras tankebubbla, som de trodde var osynlig. Men jag var ju där för att ha kul, inte för att ha kul åt dom… Bastu, restaurang, häst och släde och en hel massa saker hann vi klämma in på dessa få dagar. Tur att vardagen nu kommer och sätter sina djupa klor i bröstryggen och vrider tillbaka dygnet.
Vänta vad skrev jag nu? Det gick av gammal vana. När man fått barn är alltid dygnet konstant. Hur kan det komma sig? Förr var det självklart att jag satt och såg på film, gick på puben eller vad som helst vid en sådan här resa. Men det är ju klart, då fanns det ingen Mösch, som såg till att väckarklockan plingar lagom till 07… oavsett vilken aktivitet kvällen innan erbjudit.
Och efter en tids kontemplation, så borde man haft en Mösch redan för tio år sedan, det hade nog besparat en hel del.
Jo det är sant på bilden till vänster. Det fanns naturligtvis lift för pulkåkarna, bara att ställa sig med pulkan så vipps var man uppe. Nästa bild är tagen från toppstugan, där omgivningen osökt fick mig att tänka på The Shining ni vet (redrum). Sen har vi bilden med Möschen och hästen. Tur vi inte hade plats för kraken hem i bilen. Lite bastu hanns som sagt med...
Men men nu vardag. Härligt. TYP
Brudarna i liften smålog åt mina skämt. Exempelvis att jag ville ha halva priset på liftkortet, med argumentet: att jag tänkte ta liften upp och skidorna ner. Bondläpp stod det i deras tankebubbla, som de trodde var osynlig. Men jag var ju där för att ha kul, inte för att ha kul åt dom… Bastu, restaurang, häst och släde och en hel massa saker hann vi klämma in på dessa få dagar. Tur att vardagen nu kommer och sätter sina djupa klor i bröstryggen och vrider tillbaka dygnet.
Vänta vad skrev jag nu? Det gick av gammal vana. När man fått barn är alltid dygnet konstant. Hur kan det komma sig? Förr var det självklart att jag satt och såg på film, gick på puben eller vad som helst vid en sådan här resa. Men det är ju klart, då fanns det ingen Mösch, som såg till att väckarklockan plingar lagom till 07… oavsett vilken aktivitet kvällen innan erbjudit.
Och efter en tids kontemplation, så borde man haft en Mösch redan för tio år sedan, det hade nog besparat en hel del.
Jo det är sant på bilden till vänster. Det fanns naturligtvis lift för pulkåkarna, bara att ställa sig med pulkan så vipps var man uppe. Nästa bild är tagen från toppstugan, där omgivningen osökt fick mig att tänka på The Shining ni vet (redrum). Sen har vi bilden med Möschen och hästen. Tur vi inte hade plats för kraken hem i bilen. Lite bastu hanns som sagt med...
Men men nu vardag. Härligt. TYP
Kommentarer
Trackback
