Tynér.se

Nu ska man ju vara glad. Det är helg och partyenergin ska bubbla över till den milda grad att jag knappt skulle hinna in genom dörren innan första ölen öppnas, men nä. Funderar allvarligt på att gå och lägga mig 19:57, en fredag… Varför undrar ni.. Jag svaret är lätt.  Därför inget annat bidrar i mitt liv just nu.. Men imorgon då ska Jonta kolla leverstatusen: Föräldrar, syskon, nära och kära… Vik hädan för på söndag ska… Ska.. Jag ska ingen ting, jag ska upp som vanligt och ladda inför en vecka som går på max. Trevlig helg alla bloggare/läsare…

Ibland undrar jag när tabletten ska uppfinnas och massproduceras. Det jag menar är att forskarna har faktiskt kommit på det mesta vi ser runt om oss i denna värld under de senaste åren och det enda jag begär är en ynka tablett. Tabletten kan vara vilken färg som helst och formen var skit i samma, bara den tillverkas snarast. Prislappen för denna tablett är inte heller av största vikt kanske mellan 50 och 100 kronorskulle vara relevant. Önskemål är att den inte är så stor oavsett hur den ska intas, per oss eller stolpiller. En tablett som ersätter dessa jävla måltider som ska intas dagligen. Nästa steg är att hitta tabletten som ersätter träning och så vidare, men vi kan väl börja i rätt ände?

Har gått och trampat likt en äggsjuk höna… När ska provsvaret komma.. Och plötsligt håller jag Det i min hand.. Är det positivt?... Eller kanske negativt?... Nu när man fått några år på nacken har man ju varit mer på sjukhus än jag sprungit i skollokaler, så när jag läste att resultatet från min svenskalärare var positivt, började med automatik funder över vilken behandling jag skulle få. Samtidigt som funderingarna kring hur familjen skulle ta mitt besked började ploppa upp.

 Jag celebrerar mitt VG på provet med lugn och ro.

Jag har kommit på hur man gör för at känna sig som 18 igen. Anmäl dig till en utbildning, skriv ett prov, sen är det bara att befinna sig i väntan. Alltså väntan på att få tillbaka provet rättat. Det är snudd på som när jag skrev teorin för körkortet. Jag har kollat min first class brevlåda så många gånger nu, att hela kommunens server håller på att lägga ner på grund av överbelastning.
 Fredagen närmar sig sitt slut och helgens vila kittlar med sitt närmande. I helgen ska jag fördjupa mig i författaren Karin Boye  och försöka förbereda mig inför högskoleprovet.  Trevlig helg alla bloggare och läsare.

Det var länge sedan jag fick en guldstjärna. Och när jag tänker efter så kanske jag aldrig fått någon heller... Nå väl idag var jag hos min tandläkare, som är mer än bra tycker jag och lagade ett pyttepytte hål. Alltså det var så litet att det knappt syntes på röntgen, men jag svalde hennes konsultation om att det är bäst att laga innan hålet blivit värre. Jag la mig ner och väntade på den ljuvligaste frågan man kan få hos just tandläkaren. -"Visst vill du ha bedövning?" Ohoo JAA svarade jag -"Hit me" och det gjorde hon, Jävlar i den. Ett litet ynka stick sen somnade halva skallen. Bedövningen tog från adamsäpplets övre del och upp till mitten av kalotten. Och vad är det som är bra med det? Jo förutom att jag inte kände någonting, knappt om jag andades in, så är bedövning gratis. Bedövningen satt i från 08:02 till 12:45. Undra om dom bedövar efter vikt nu för tiden? Nå väl när jag väl var klar efter 16 minuter så fick jag min första guldstjärna i livet. Hon sa så här.. -"Det är så roligt att titta i dun mun nu för tiden. Det syns att du sköter om dina tänder, så jag ger dig en guldstjärna."

  Jag blev så glad att jag kom på mig själv stå där och vänta på att få ta ett bokmärke eller en liten leksak. Men det fick jag inte.. Man kan inte få allt.

  Sen kom den mentala knäcken. Jag försökte i vanlig ordning att passera kassan, där jag fejkar att jag är lite lätt stressad. Tyvärr är jag ju inte helt okänd så dom haffade mig innan jag ens hunnit fram till diskjäveln. Det här gick ju bra, säger tjejen (vad hon nu visste om det, jag funderade inte mer, i alla fall) och hon säger med så söt röst hon bara kan. -"Det blir 1395 kronor"

  Jag tror hon såg att jag höll på att gå tillbaka till barndomen och sätta mig ner på golvet (likt Sickan i Jönssonligan) och börja leka katt med mina skor.

  Så hon sa direkt, -”men nu är det ett helt år till nästa gång”.. Jag tittade på henne någon sekund där jag övervägde om jag skulle springa eller ta fram plånboken.. Det blev plonkan och jag fick behålla halva skallen i någon typ av termosliknande tillstånd. Och ett bokmärke det fick jag, Kvittot.

  Då sitter jag här igen. På hotellets lobby och väntar på Godot. Tittar på människor som checkar in/ut och alla har en blandad nervositet i blicken, samtidigt som en del är uppenbart stolta och förväntansfulla. Och det är lite kul att bara gissa hur deras dag kommer att se ut. Nå väl nu har jag haft två proppade dagar och jobb blandat med nöje, planering och framtid har avlöst varandra. Inte utan att jag ser fram emot hemresan eller det är väl inte riktigt sant, det är nog målet med hemresan som står i fokus. Allt går enligt planerna och det ser ljust ut. Spännande... Nu ska jag läsa några rader på min Svenska, som tyvärr inte blivit så mycket, men man hinner det man hinner.

Sitter nu på hotellet och försöker skapa en powervila, men det är svårt.. Anledningen är att så fort lugnet borde infinna sig så ringer telefonen och inget ont i det, men det finns ett men. Denna resa (till Västerås) valde jag att resa utan dator. -"Helt korkat" jag vet. Datum ska bokas och vist jag kan skapa det mesta med min telefon, men vart är min dator. Efter att jag fått det sista samtalet som krävde fakta och data uppkoppling rann bägaren över och jag gick helt enkelt in på Aplebutiken i Västerås köpte en ny dator. Och nu har jag jobbat undan så jag kan med lugn och ro vila 25 minuter innan nästa möte kl 17:00. Efter det har jag ett annat möte 18:30 och sista mötet 20:00. För dagen. Sen har jag bokat in mig själv på en restaurang för att få i mig en bit mat. Det resturangbesöket har jag effektiviserat så jag tar ett personalmöte under middagen. Det snurrar i Västerås och i Sala kommer nya kunder från 1/6... Nu är min vila snart slut så tack för din tid.

Då var det time för en helg igen. En helg utan händelse misstänker jag. Har några kamrater som jag vet ska på Parkaden i Härnösand för at dansa och ha kul. Det om något är för mig en paradox, man kan inte ha kul på en sådan plats. Jag skulle vilja ha lite mer energi för att hitta på något bus, kul, party och listan kan göras lång.
  Igår hade jag en fantastisk upplevelse som jag vet betyder något, kanske ni kan hjälpa mig att tolka?
  Allt börjar med att efter en lång arbetsdag, istället för att vara hemma och mysa, blev jag satt i arbete. Arbetet var handling. Och inte räcker det med att jag ska handla, all pant ska också med. Nå väl…
  Erhåller en handlingslista av sambon, med noga uppräknade förnödenheter. Stoppar den i bakfickan för att sen transportera mig till mitt kontor för att göra en överföring av pengar till mitt kort. När jag kommer till kontoret så funkar inte internet. Pulsen stiger och spärren till att hindra mig från att dra en rak höger genom dataskärmen gör sig mer tydlig och tillika svag. Plötsligt får jag kontakt med alla ettor och nollor och överföringen kunde genomföras, nu bara försenad 13 minuter.  Åker till affären och glömmer i första vändan panten så jag fick vända innan jag gick in genom dörrarna. Väl inne i affären med panten så hinner jag bara stoppa i ett par burkar så klappar apparaten ihop och ett meddelande med en uppmaning att tillkalla personal uppenbarar sig på en dataskärm.  
  Lat som jag är tar jag kvittot och går till apparaten bredvid, som lyckligtvis var ledig. Samma sak händer där och samma meddelande uppenbarar sig: Tillkalla personal. Nu är irritationen ett faktum. Jag likt en älgkalv ränner fram till informationsdisken och så vänligt jag kan, utan att all irritation skall synas önskar jag en löpare som kan fixa pantapparaten. Sagt och gjort efter ytterligare 10 minuter så var all pant utbytt mot ett kvitto på ca 17 kronor. Dålig timpenning, men bra för miljön. Tar då mitt kort för att dra detta i en maskin för att få ut en shopexpress-mojäng, (som man själv ska registrera sina varor med), då funkar inte kortet. Sjunde försöket så knäpper det till och jag får ”mojängen” kommer då på att jag glömt att ta ut en kundvagn. Vilket jag tyckte var nödvändigt vid denna handling. Går till kundvagnarna och upptäcker då att jag inte har några mynt.
 Fixar även detta och går med lugn takt in i affären. Tittar på alla människor som stressar runt hyllorna och konstaterar att många där kommer att få ngn. sorts åkomma av all stress.
  Stoppar ner min vänstra hand i min vänstra bakficka och får själv känna på hur paniken sprider sig genom min kropp. Bilden Skriet av Edvard Munch blixtrar framför mina ögon. Handlingslistan är totalt försvunnen. Vad gör jag i detta läge… Ja som en äkta Jonta, så tar jag min kundvagn och börjar från vänster i butiken och tar lite här och lite där, för att halvgardera min borttappade lista. Dyr handling, men jag glömde inte en enda sak. Vad kalaset kostade? Ja nu är det nog så att några procent dyrare än det hade blivit med handlingslista är nog att konstatera. Men vad gör det om hundra år?

Nu är all mat hemma och en uppvilande helg väntar på att jag ska lyfta ärslet från kotorsstolen.

PS. Allt lördagsgodis lämnade jag för att inhandla idag tillsammans med Möschen.

Trevlig helg alla bloggare och läsare.

Trodde aldrig jag skulle skriva följande, men man ska ju aldrig skriva aldrig, eller. Dagen till ära är både sambon och dotter sjuka och jag också på mitt lilla sätt. Fick hjälp av min mor att ta hand om familjen, så jag äntligen skulle få komma till skolan. Jo det är ju så att jag saknar just Svenska B. Sagt och gjort, klockan 10:00 var jag på plats på Komvux i Härnösand.
  Först trodde jag om jag ska vara ärlig att jag av misstag hamnat på en flyktingförläggning. Varför resa utomlands? blev den naturliga frågan.  Jag är helt säker på att jag måsta ha träffat på minst 10 olika nationaliteter, synd bara att jag varken hann eller hade möjlighet att prata med alla. Så varför inte ta med en GT nästa gruppträff och kanske lite sololja, så är ju alla sinnen tillgodosedda. På vägen hem kan jag slinka in på Firehouse och kasta in en hundring i ett solarium, så bränner jag mig precis som jag brukar, vid en utlandssemester.
 Bla bla. Men det jag aldrig trodde att jag skulle skriva var att: jag tycker det är skit kul med Svenska och skolan. Tänk om min Svenska lärare som jag hade på Kiörningsskolan i Härnösand skulle läsa detta? Då sa hon förmodligen upp sig och hamnade i djupa funderingar. Jag tror knappt det själv, men kul är det. Och lärdomen och vad jag har förstått är att Allt man själv får välja att göra är just kul, eller helt ok i jämförelse. Jämförelse med grundskolans tvång. Vilken 15 åring, med fokus på att bli full, tuff, inneha respekt, vara vuxen utan ansvar, tappa oskulden med minst två tjejer samtidigt och listan kan göras lång, har intresse av att läsa om August Strindberg eller Per Lagerkvist? Ja inte jag i alla fall, men nu när jag är ett år yngre än min sambo så är det helt ok ;-)

 Jag tycker det är skit kul och har nu bestämt mig för att kanske anmäla mig till engelska och historia också. Absolut inte för att jag behöver, men varför inte?