Tynér.se

Då var det time för en helg igen. En helg utan händelse misstänker jag. Har några kamrater som jag vet ska på Parkaden i Härnösand för at dansa och ha kul. Det om något är för mig en paradox, man kan inte ha kul på en sådan plats. Jag skulle vilja ha lite mer energi för att hitta på något bus, kul, party och listan kan göras lång.
  Igår hade jag en fantastisk upplevelse som jag vet betyder något, kanske ni kan hjälpa mig att tolka?
  Allt börjar med att efter en lång arbetsdag, istället för att vara hemma och mysa, blev jag satt i arbete. Arbetet var handling. Och inte räcker det med att jag ska handla, all pant ska också med. Nå väl…
  Erhåller en handlingslista av sambon, med noga uppräknade förnödenheter. Stoppar den i bakfickan för att sen transportera mig till mitt kontor för att göra en överföring av pengar till mitt kort. När jag kommer till kontoret så funkar inte internet. Pulsen stiger och spärren till att hindra mig från att dra en rak höger genom dataskärmen gör sig mer tydlig och tillika svag. Plötsligt får jag kontakt med alla ettor och nollor och överföringen kunde genomföras, nu bara försenad 13 minuter.  Åker till affären och glömmer i första vändan panten så jag fick vända innan jag gick in genom dörrarna. Väl inne i affären med panten så hinner jag bara stoppa i ett par burkar så klappar apparaten ihop och ett meddelande med en uppmaning att tillkalla personal uppenbarar sig på en dataskärm.  
  Lat som jag är tar jag kvittot och går till apparaten bredvid, som lyckligtvis var ledig. Samma sak händer där och samma meddelande uppenbarar sig: Tillkalla personal. Nu är irritationen ett faktum. Jag likt en älgkalv ränner fram till informationsdisken och så vänligt jag kan, utan att all irritation skall synas önskar jag en löpare som kan fixa pantapparaten. Sagt och gjort efter ytterligare 10 minuter så var all pant utbytt mot ett kvitto på ca 17 kronor. Dålig timpenning, men bra för miljön. Tar då mitt kort för att dra detta i en maskin för att få ut en shopexpress-mojäng, (som man själv ska registrera sina varor med), då funkar inte kortet. Sjunde försöket så knäpper det till och jag får ”mojängen” kommer då på att jag glömt att ta ut en kundvagn. Vilket jag tyckte var nödvändigt vid denna handling. Går till kundvagnarna och upptäcker då att jag inte har några mynt.
 Fixar även detta och går med lugn takt in i affären. Tittar på alla människor som stressar runt hyllorna och konstaterar att många där kommer att få ngn. sorts åkomma av all stress.
  Stoppar ner min vänstra hand i min vänstra bakficka och får själv känna på hur paniken sprider sig genom min kropp. Bilden Skriet av Edvard Munch blixtrar framför mina ögon. Handlingslistan är totalt försvunnen. Vad gör jag i detta läge… Ja som en äkta Jonta, så tar jag min kundvagn och börjar från vänster i butiken och tar lite här och lite där, för att halvgardera min borttappade lista. Dyr handling, men jag glömde inte en enda sak. Vad kalaset kostade? Ja nu är det nog så att några procent dyrare än det hade blivit med handlingslista är nog att konstatera. Men vad gör det om hundra år?

Nu är all mat hemma och en uppvilande helg väntar på att jag ska lyfta ärslet från kotorsstolen.

PS. Allt lördagsgodis lämnade jag för att inhandla idag tillsammans med Möschen.

Trevlig helg alla bloggare och läsare.