Tynér.se

Dagen efter piglördag närmar sig sitt slut. Otroligt skönt att det blev en lugn kväll igår. Här på kontoret finns så mycket att ställa till rätta, så vart man än börjar så rasar högarna av ”att göra lappar” över en. Ja ja tänker en Jonta, jag hinner det jag hinner. Nu blir det hem, laga middag, läsa lite i svenskaböckerna. Avsluta med kvällsfika och försöka få några timmars sömn innan sista arbetsdagen, denna vecka uppenbarar sig.
  I helgen har jag planerat att åka och hälsa på ett nytillskott i familjen och det ska bli sjukt roligt. Sen att jag tidsmässigt inte hunnit med att min ssyster har blivit mamma, med allt vad det innebär. Det jag menar är att jag har ju precis börjat acceptera att hon kan dricka alkohol och prata vettigt, åtminstone i nyktert tillstånd.  

  Det är bara att inse, Jag håller nog på att bli gammal.

En för mig igenkännande känsla sprider sig i kroppen. Känslan av suget att gå ut. Ja inte utanför dörren utan sätta sig på lokal, insupa en J&C kanske en liten fettdränkt varm macka, med en källarsval stor stark till. Kanske en kompis att snacka skit med. Kolla plånboken och trots revidering, klipp och klistra ser det mörkt ut. Mycket mörkt.
  Funderar en stund och kommer fram till att det ser ljust ut. För vad vore en AW en onsdag i Härnösand? Mot att bära betongkeps, ett lätt illamående och stressig sovmorgon. Samt den ekonomiska förlusten ikväll, samt tidsförlusten imorgon.

Det blir Bolibompa, kvällsfika och studier. Inte helt fel de mä! Eller Ja?!

Alla snöälskare torde fått så dom är nöjda en stund? Själv har jag beslutat mig för att inhandla en snöslunga modell större, finns ingen till salu? Snor jag grannens. Idag har jag skottat tre gånger och nu menar jag inte att jag sopat av bron. Utan slitit så jag höll på att börja svettas. När jag var färdig med första lasset torkade jag svetten från pannan. Sträckte ut vekryggen, genom att böja mig långsamt bakåt. Det sprakade och knakade likt en aluminiumburk som pressas ihop mellan två händer.
 Då kliver min granne ut. Han petar till snusen med tungan och slår en titt runt sina totalt översnöade ägor. Sen trippar han lätt mot garaget. Ett brummande ljud hörs och ut kommer han med en snöslunga. Jag hade vid detta tillfälle börjat återfå normal puls igen. Min dotter ville titta så vi stod kvar i fem minuter. Kanske sex minuter, mer var det inte. Vart vill jag komma med detta? Jo under denna tid hann grannen skotta sin tomt och även putsa till infarten. Själv hade jag hållit på fyrtiofem minuter och det såg faktiskt inte ut för mer än att jag just sopat runt snön på gården.

Nä en snöslunga finns det plats för i mitt liv och fort som f-n.

Ja jag vet alla ni (som fortfarande lever) som tjatat och försökt få mig att förstå att studera medans du är ung, men. Jag valde brudar, bira och ja…
Har nu efter att irriterat mig på att jag inte har ngt. betyg i svenska B tagit tjuren vid hornen. Och fattar bara jag läser igenom studieplanen att jag skulle ha lyssnat på er som trugade med mig. Nå väl, det enda jag kan säga är att ni trugade nog på fel sätt. På det viset kan jag komma undan eget ansvar i denna fråga. Nu läsa svenska som 34åring och jag ska inte sticka under stolen, men det startar en massa känslor i mig, tankar också för den delen. Känslan=rädsla, tanken=är jag dum?

För att få svar på den sista frågan har jag anmält mig till höskoleprovet, där får man ju ett kvitto på det hela, går det bra, så blir det kurser på högskolan. Går det dåligt, blir det Särvux och är det riktigt åt helvete kanske det går att använda hos Försäkringskassan för en eventuell förtidspensionering?

Jag är nog ganska rädd för skolan…. Jo så är det nog.

Kan man få kvarsittning när man är 34? Tänk om dom även nu är på fredagar?

MAMMA ! Vart fan är du nu då?? Ho ho..

Har sådan lust att skriva precis som det är, men ibland är det bättre att stänga av och samla kraft. En vit flagga som ger en tid att komma i kontakt med vad jag behöver. En sak är jag mer än säker på, vilket svar jag än kommer till, så kommer det bli ett avgörande med positiv utgång.
  Angenämt läge alltså!

Japp, då har jag kommit hem, helt utan gips. Ja inte en vurpa går att finna i loggboken, men det har ju också sina förklaringar. Vädret på fjället var inte direkt det bästa, så farten var minimal. Sikten var konstant grumlig, men det hade inget med vädret att göra. Trots dåligt väder så har fjällentrippen ändå varit kanon. Bra sällskap, god mat och en promille halt i kroppen på konstant 0,7 promille har varit bidragande till försiktighet.
  Brudarna i liften smålog åt mina skämt. Exempelvis att jag ville ha halva priset på liftkortet, med argumentet: att jag tänkte ta liften upp och skidorna ner. Bondläpp stod det i deras tankebubbla, som de trodde var osynlig. Men jag var ju där för att ha kul, inte för att ha kul åt dom… Bastu, restaurang, häst och släde och en hel massa saker hann vi klämma in på dessa få dagar. Tur att vardagen nu kommer och sätter sina djupa klor i bröstryggen och vrider tillbaka dygnet.
Vänta vad skrev jag nu? Det gick av gammal vana. När man fått barn är alltid dygnet konstant. Hur kan det komma sig? Förr var det självklart att jag satt och såg på film, gick på puben eller vad som helst vid en sådan här resa. Men det är ju klart, då fanns det ingen Mösch, som såg till att väckarklockan plingar lagom till 07… oavsett vilken aktivitet kvällen innan erbjudit.
Och efter en tids kontemplation, så borde man haft en Mösch redan för tio år sedan, det hade nog besparat en hel del.

Ja jag vet, bloggandet är väl inte den del i mitt liv som jag lagt krutet på den sista tiden. Andra val har hållit mitt fokus på betryggande avstånd från denna sida, men min MacBook har inte varit en millimeter längre ifrån mig för det. Skapat tidning, fixat hemsidor, fotoredigering, videoredigering och säker några saker till, men som i skrivandets stund inte finns i frontloben, om jag utrycker mig försiktigt.
  Denna dagen är precis lik som förra året vid samma tidpunkt. Packning inför fjällen. Och inte ska jag vara bitter, men men. Det är ju inte klokt vad saker jag har, ta mig fan över allt. Behöver jag tillägga att systematisk ordning, struktur och logistisk självklarhet är lika frånvarande som sommarvärmen. Jag har sprungit runt hela eftermiddagen och plockat, fastnat i något annat, sprungit vidare och så har det hållit på. Summa summarum, så inte har jag packat en enda pryl om jag bortser från vidvinkelobjektivet som jag i all hast kastade ner i kameraväskan.
  Nu blir det slalom, häst och släde trevligt sällskap, god mat & DRYCK. Och kanske, men bara kanske ett inlägg från fjälls. Allt beror ju på om jag kommer ihåg att plocka med mig MacBooken?
  Ja annars är det nog bara att åka hem igen.

Nu väntar jobb, barnaskötsel, familjevård, matlagning och totalt lugn och ro, när jag väl är på jobbet ;-) Tog en liten promenad dagen till ära. Tittade på de djärva som vågade sig ut på isen igen, med sina långfärdsskridskor. Ser otroligt avkopplande ut. En fundering är: Det är förmodligen samma uppvaknande som med allt annat, när. Jag säger när, för med min tur handlar det aldrig om kanske. När vad då? Jo NÄR isen plötsligt brister under skenorna och de minusgradiga vattnet sköljer över min allt mer hårbefriade skalp.

Bild över en stad likt Langoljärerna Dödens dött, man kunde nästan höra björkarna skrika av kylan

Nä en helt normal företeelse vid matlagning hos oss.

Nu är vardagen snart här och jag ”borde” vara likt söndagsångesten stressad över detta, men Nej. Jag är självklart glad och nöjd för att jag kunnat varit ledig så här länge, men allt har en ände och jag ser ärligt fram emot att komma tillbaka till min arbetsplats och den grå, trista och faktiskt strukturellt trygga vardagen.  
  Ledigheten har varit mycket turbulent, med allt från middagar, släktsammankomster och familjära brytningar och glädjestunder. Kastat julmat har jag också gjort, inga större mängder, men hade säker mättat en afrikansk by i alla fall.

  Var ute en tidig förmiddag och träffade där några personer som trotsade den bitande kylan (-14,5’c) för att vara ute och åka långfärdsskriskor. Jag har fattat beslut om att tillåter min strängt ansträngda ekonomi ska jag införskaffa sådana attribut. Ser otroligt skönt ut.

Varje år har jag tänkt att varför firar jag denna kristna del av året. En helg jag inte förstår vad den har att bidra med till att göra mitt liv bättre? –snarare tvärt om. Och varje år får jag ut ett kvitto (ett bevis) på att så är fallet. Mat skall lagas (i mängder) alla ska hinna träffas. Går det inte på julafton så finns det alltid någon annan tid man ska infinna sig och så vidare. Detta år var vi hemma hos mig, vilket är självklart nu mer, jag åker inte en meter på Julafton, varför ska man göra det? Konstaterar att det bästa med Julafton hur det än låter, var när alla åkt hem och de som var kvar i huset hamnat i drömmarnas land. Då blev det tyst och lugnt. En stund som var njutbar i en kvart innan tröttheten formligen skrek åt mig att släpa min lekamen till bingen för att få några timmars sömn. För övrigt har jag inte gjort annat än att lagat mat, passat barn denna jul, så det var faktiskt rätt skönt att sätta sig på jobbet. Slå på datorerna ringa några samtal och bara få ägna två minuter åt att lyssna till mina egna tankar och behov. Nu samlar vi krafter till den kommande Nyårshelgen.

  Hur det blir med jul nästa år har jag inte bestämt än, men en ändring är på ritbordet.
God fortsättning på er alla.

Tack alla ni som bidrog till vårt julbord på JS. Ett sextiotal personer åt så de formligen svettades och en hel del bus bland både gammal som ung. Inte utan att jag hamnar i ett litet tillstånd av eftertanke. Jag menar jag fick en idé 2001 och idag finns vi på 4 orter i Sverige. och all oseriositet är bortstädad tack vare vårt sista avhopp. Nu höjer vi lönerna och växlar upp inför 2009. Vi utvecklas och redan imorgon startar upptackten för vår nya satsning 2009, som jag kommer skriva mer om lite senare.

En tanke som ngn i min bekantskapskrets myntat dök plötsligt upp i mitt huvud, så där vid tredje tallriken:

-"Tro vad den fjärdedel av jordens befolkning i världen som får gå hungriga till sängs detta dygn tänker på?..

Efter ett antal mail och förfrågningar vart jag eventuellt tagit vägen så öppnar jag min blogg igen. Denna gången kommer jag att skriva ngt mer ibland, istället för varje dag. Just nu är det rast vila i "The Tynér residens". Den kommande veckan erbjuder många planer och möjligheter till utveckling av både mig själv och det företag jag driver, eller vad man skriver.
  Att Julen klampar med stora och långa steg rakt emot mig är något jag fortfarande blundar för, min hinner som vanligt vakna innan den 24:e. Detta för att då öka blodtrycket till något över det normala.