Tynér.se

Långfredagen är den dagen som jag förknippar med en totalt befriande dag. Det jag hör när andra pratar och minns denna dag är att den på något vis är tråkig, längsta dagen på året och så vidare. Detta är påståenden som jag över huvud taget inte kan identifiera mig med. Kanske är det på grund av det sättet som jag är van att ”fira” denna dag?
  Den andra hälften av mitt liv har jag bott i en familj där vi tillsammans åkt till en sommarstuga i världsmetropolen Jansjö. Denna resa har varit totalt befriad från måsten, borden eller förväntningar utan där tillsammans med familj, mosters familj och så vidare har vi gjort det som fallit oss in, tillsammans eller bara var för sig. Vist har vi haft äggmålning och andra tradition, men helt utan den tillgjorda verklighet jag hör och ser runt mig nu!
  Jag tror att många känner en frustration att det ska hända något hela tiden och man jämför påsken med julen, där mat och spektakel ska fixas och ordnas tills enda utvägen från stress och vansinne är flaskan.

 Jag välkomnar denna dag och hoppas att jag får en lika lugn och fri dag som jag alltid haft. Helt på det klara är jag att det blir förmodligen precis som jag gör det till..

Ja då var det time för den sista måltiden med lärjungarna. Själv avnjöt jag en maburgare på MCD, det fick bli utan lärjungar och tanken var på helt annat håll. Varje år har jag alltid samma frågeställning kring detta med påsk, jul, midsommar och så vidare. Svaret har jag säkert fått hundra gånger men av ngn anledning så är det som bortblåst från mitt minne, när nästa tradition kommer. Årets frågeställning är som ni kan förstå runt påsken och varför vi blandat den kristna sista måltiden med påskägg. Jag funderar vidare och hoppas ni alla får en trevlig påskhelg.

Imorgon är det ju mer dramatiskt.. En B-fråga är också att skärtorsdagen är ju den dag som häxorna åker till Blåkulla. Tro varför jag ser så många ändå. Eller när åker klientelet?

Ja nu är det måndag och magsjukan har inte släppt taget om min redan späda kropp. Eller ja det sista var en liten överdrift för att inte kanske säga stor, men det är så jag känner mig. Sjukskriva mig hör liksom inte till identiteten och vem skulle göra allt jobb jag tog på mig att göra i helgen, då jag mer blev kompis med WCn där hemma än arbetsför? Bara stiga upp gå till jobbet, delta i möten fast fokus hela tiden varit på närmaste vägen till en toalett, lunchmöte där jag åt 2 hela tuggor och så har dagen fortsatt. Allt jag tagit på mig har jag hittills rott iland, tro vad jag glömt? Nu hem och umgås med min familj, sen powervila inför arbetsresa till Västerås.

  Gött skulle det vara med 2 dagars vakuum, där tystnaden stod för underhållningen och vila i min säng var enda lagliga aktiviteten.
  Men hur jävla roligt är det då?

Har börjat återfå livsgnistan, men inte är det mer heller. Att drabbas av magsjuka är nog bland det värsta näst efter skattmasen. Totalt utslagen och min förståelse om varför det forskas och pumpas in pengar i biologisk krigsföring är för mig nu en självklarhet, om det är sådant man pysslar med. Att ta de få stegen, i lagom takt och utan att få kroppen i för stor gungning mot själva underlaget är mer än en bedrift när det trycker på som värst. Ett snedsteg och en katastrof kan vara sekunden ifrån dig, ja eller anhöriga också för den delen. Sen detta med att må sjukt illa, men inte få komma till skott är ju helt makalöst. Nåväl att pumpa in magjukebakterier i vattensystemet bakom fiendens linje och slaget är vunnet, är känt sedan länge, annars kan man ju bjuda in fienden till ett studiebesök på valfritt dagis och saken är biff.
  Sen att jag kanske har universums charmigaste dotter som mitt i allt behöver mig gör ju livet (under själva sjukdomsförloppet) rätt jobbigt, men också upplyftande.

 Slutligen har jag en fundering som så ofta. Hur kan det komma sig att jag alltid (åtminstone vad jag mins) blir sjuk i anslutning eller direkt på min ledighet?

 Det måste väl staten ha med att göra va? Eller!

Första april och dagen för att få luras har kommit.. Det jag förundras över är att jag vart enda år, en si så där 3 timmar försent kommer på att jag skulle ha räknat ut en skämt, men men, tar igen det nästa år.. Nu har det gått 33, 1:a april och jag ger mig fan på att jag kommer glömma det till nästa år igen. Vad är anledningen. Jo helt enkelt att aprilskämt är nog lika utdött som dinosaurierna. Så varför orkar media fortsätta med eländet.?

Nå väl nu ska jag åka in till stan för att bunkra på bolaget inför helgens trevligheter. Jag ska vara full som ett vårdike och hornhinnorna skall snurra från fredag kl 16, för att åter klarna till måndag 07:00.

Ja jag vet, men nu jag har i alla fall försökt med ett aprilskämt!

Vi äkta norrlänningar dricker hembränt och tysklands import, så vad ska jag på bolaget att göra ;-)

Nu ska man ju vara glad. Det är helg och partyenergin ska bubbla över till den milda grad att jag knappt skulle hinna in genom dörren innan första ölen öppnas, men nä. Funderar allvarligt på att gå och lägga mig 19:57, en fredag… Varför undrar ni.. Jag svaret är lätt.  Därför inget annat bidrar i mitt liv just nu.. Men imorgon då ska Jonta kolla leverstatusen: Föräldrar, syskon, nära och kära… Vik hädan för på söndag ska… Ska.. Jag ska ingen ting, jag ska upp som vanligt och ladda inför en vecka som går på max. Trevlig helg alla bloggare/läsare…

Ibland undrar jag när tabletten ska uppfinnas och massproduceras. Det jag menar är att forskarna har faktiskt kommit på det mesta vi ser runt om oss i denna värld under de senaste åren och det enda jag begär är en ynka tablett. Tabletten kan vara vilken färg som helst och formen var skit i samma, bara den tillverkas snarast. Prislappen för denna tablett är inte heller av största vikt kanske mellan 50 och 100 kronorskulle vara relevant. Önskemål är att den inte är så stor oavsett hur den ska intas, per oss eller stolpiller. En tablett som ersätter dessa jävla måltider som ska intas dagligen. Nästa steg är att hitta tabletten som ersätter träning och så vidare, men vi kan väl börja i rätt ände?

Har gått och trampat likt en äggsjuk höna… När ska provsvaret komma.. Och plötsligt håller jag Det i min hand.. Är det positivt?... Eller kanske negativt?... Nu när man fått några år på nacken har man ju varit mer på sjukhus än jag sprungit i skollokaler, så när jag läste att resultatet från min svenskalärare var positivt, började med automatik funder över vilken behandling jag skulle få. Samtidigt som funderingarna kring hur familjen skulle ta mitt besked började ploppa upp.

 Jag celebrerar mitt VG på provet med lugn och ro.

Jag har kommit på hur man gör för at känna sig som 18 igen. Anmäl dig till en utbildning, skriv ett prov, sen är det bara att befinna sig i väntan. Alltså väntan på att få tillbaka provet rättat. Det är snudd på som när jag skrev teorin för körkortet. Jag har kollat min first class brevlåda så många gånger nu, att hela kommunens server håller på att lägga ner på grund av överbelastning.
 Fredagen närmar sig sitt slut och helgens vila kittlar med sitt närmande. I helgen ska jag fördjupa mig i författaren Karin Boye  och försöka förbereda mig inför högskoleprovet.  Trevlig helg alla bloggare och läsare.

Det var länge sedan jag fick en guldstjärna. Och när jag tänker efter så kanske jag aldrig fått någon heller... Nå väl idag var jag hos min tandläkare, som är mer än bra tycker jag och lagade ett pyttepytte hål. Alltså det var så litet att det knappt syntes på röntgen, men jag svalde hennes konsultation om att det är bäst att laga innan hålet blivit värre. Jag la mig ner och väntade på den ljuvligaste frågan man kan få hos just tandläkaren. -"Visst vill du ha bedövning?" Ohoo JAA svarade jag -"Hit me" och det gjorde hon, Jävlar i den. Ett litet ynka stick sen somnade halva skallen. Bedövningen tog från adamsäpplets övre del och upp till mitten av kalotten. Och vad är det som är bra med det? Jo förutom att jag inte kände någonting, knappt om jag andades in, så är bedövning gratis. Bedövningen satt i från 08:02 till 12:45. Undra om dom bedövar efter vikt nu för tiden? Nå väl när jag väl var klar efter 16 minuter så fick jag min första guldstjärna i livet. Hon sa så här.. -"Det är så roligt att titta i dun mun nu för tiden. Det syns att du sköter om dina tänder, så jag ger dig en guldstjärna."

  Jag blev så glad att jag kom på mig själv stå där och vänta på att få ta ett bokmärke eller en liten leksak. Men det fick jag inte.. Man kan inte få allt.

  Sen kom den mentala knäcken. Jag försökte i vanlig ordning att passera kassan, där jag fejkar att jag är lite lätt stressad. Tyvärr är jag ju inte helt okänd så dom haffade mig innan jag ens hunnit fram till diskjäveln. Det här gick ju bra, säger tjejen (vad hon nu visste om det, jag funderade inte mer, i alla fall) och hon säger med så söt röst hon bara kan. -"Det blir 1395 kronor"

  Jag tror hon såg att jag höll på att gå tillbaka till barndomen och sätta mig ner på golvet (likt Sickan i Jönssonligan) och börja leka katt med mina skor.

  Så hon sa direkt, -”men nu är det ett helt år till nästa gång”.. Jag tittade på henne någon sekund där jag övervägde om jag skulle springa eller ta fram plånboken.. Det blev plonkan och jag fick behålla halva skallen i någon typ av termosliknande tillstånd. Och ett bokmärke det fick jag, Kvittot.

  Då sitter jag här igen. På hotellets lobby och väntar på Godot. Tittar på människor som checkar in/ut och alla har en blandad nervositet i blicken, samtidigt som en del är uppenbart stolta och förväntansfulla. Och det är lite kul att bara gissa hur deras dag kommer att se ut. Nå väl nu har jag haft två proppade dagar och jobb blandat med nöje, planering och framtid har avlöst varandra. Inte utan att jag ser fram emot hemresan eller det är väl inte riktigt sant, det är nog målet med hemresan som står i fokus. Allt går enligt planerna och det ser ljust ut. Spännande... Nu ska jag läsa några rader på min Svenska, som tyvärr inte blivit så mycket, men man hinner det man hinner.

Sitter nu på hotellet och försöker skapa en powervila, men det är svårt.. Anledningen är att så fort lugnet borde infinna sig så ringer telefonen och inget ont i det, men det finns ett men. Denna resa (till Västerås) valde jag att resa utan dator. -"Helt korkat" jag vet. Datum ska bokas och vist jag kan skapa det mesta med min telefon, men vart är min dator. Efter att jag fått det sista samtalet som krävde fakta och data uppkoppling rann bägaren över och jag gick helt enkelt in på Aplebutiken i Västerås köpte en ny dator. Och nu har jag jobbat undan så jag kan med lugn och ro vila 25 minuter innan nästa möte kl 17:00. Efter det har jag ett annat möte 18:30 och sista mötet 20:00. För dagen. Sen har jag bokat in mig själv på en restaurang för att få i mig en bit mat. Det resturangbesöket har jag effektiviserat så jag tar ett personalmöte under middagen. Det snurrar i Västerås och i Sala kommer nya kunder från 1/6... Nu är min vila snart slut så tack för din tid.

Då var det time för en helg igen. En helg utan händelse misstänker jag. Har några kamrater som jag vet ska på Parkaden i Härnösand för at dansa och ha kul. Det om något är för mig en paradox, man kan inte ha kul på en sådan plats. Jag skulle vilja ha lite mer energi för att hitta på något bus, kul, party och listan kan göras lång.
  Igår hade jag en fantastisk upplevelse som jag vet betyder något, kanske ni kan hjälpa mig att tolka?
  Allt börjar med att efter en lång arbetsdag, istället för att vara hemma och mysa, blev jag satt i arbete. Arbetet var handling. Och inte räcker det med att jag ska handla, all pant ska också med. Nå väl…
  Erhåller en handlingslista av sambon, med noga uppräknade förnödenheter. Stoppar den i bakfickan för att sen transportera mig till mitt kontor för att göra en överföring av pengar till mitt kort. När jag kommer till kontoret så funkar inte internet. Pulsen stiger och spärren till att hindra mig från att dra en rak höger genom dataskärmen gör sig mer tydlig och tillika svag. Plötsligt får jag kontakt med alla ettor och nollor och överföringen kunde genomföras, nu bara försenad 13 minuter.  Åker till affären och glömmer i första vändan panten så jag fick vända innan jag gick in genom dörrarna. Väl inne i affären med panten så hinner jag bara stoppa i ett par burkar så klappar apparaten ihop och ett meddelande med en uppmaning att tillkalla personal uppenbarar sig på en dataskärm.  
  Lat som jag är tar jag kvittot och går till apparaten bredvid, som lyckligtvis var ledig. Samma sak händer där och samma meddelande uppenbarar sig: Tillkalla personal. Nu är irritationen ett faktum. Jag likt en älgkalv ränner fram till informationsdisken och så vänligt jag kan, utan att all irritation skall synas önskar jag en löpare som kan fixa pantapparaten. Sagt och gjort efter ytterligare 10 minuter så var all pant utbytt mot ett kvitto på ca 17 kronor. Dålig timpenning, men bra för miljön. Tar då mitt kort för att dra detta i en maskin för att få ut en shopexpress-mojäng, (som man själv ska registrera sina varor med), då funkar inte kortet. Sjunde försöket så knäpper det till och jag får ”mojängen” kommer då på att jag glömt att ta ut en kundvagn. Vilket jag tyckte var nödvändigt vid denna handling. Går till kundvagnarna och upptäcker då att jag inte har några mynt.
 Fixar även detta och går med lugn takt in i affären. Tittar på alla människor som stressar runt hyllorna och konstaterar att många där kommer att få ngn. sorts åkomma av all stress.
  Stoppar ner min vänstra hand i min vänstra bakficka och får själv känna på hur paniken sprider sig genom min kropp. Bilden Skriet av Edvard Munch blixtrar framför mina ögon. Handlingslistan är totalt försvunnen. Vad gör jag i detta läge… Ja som en äkta Jonta, så tar jag min kundvagn och börjar från vänster i butiken och tar lite här och lite där, för att halvgardera min borttappade lista. Dyr handling, men jag glömde inte en enda sak. Vad kalaset kostade? Ja nu är det nog så att några procent dyrare än det hade blivit med handlingslista är nog att konstatera. Men vad gör det om hundra år?

Nu är all mat hemma och en uppvilande helg väntar på att jag ska lyfta ärslet från kotorsstolen.

PS. Allt lördagsgodis lämnade jag för att inhandla idag tillsammans med Möschen.

Trevlig helg alla bloggare och läsare.

Trodde aldrig jag skulle skriva följande, men man ska ju aldrig skriva aldrig, eller. Dagen till ära är både sambon och dotter sjuka och jag också på mitt lilla sätt. Fick hjälp av min mor att ta hand om familjen, så jag äntligen skulle få komma till skolan. Jo det är ju så att jag saknar just Svenska B. Sagt och gjort, klockan 10:00 var jag på plats på Komvux i Härnösand.
  Först trodde jag om jag ska vara ärlig att jag av misstag hamnat på en flyktingförläggning. Varför resa utomlands? blev den naturliga frågan.  Jag är helt säker på att jag måsta ha träffat på minst 10 olika nationaliteter, synd bara att jag varken hann eller hade möjlighet att prata med alla. Så varför inte ta med en GT nästa gruppträff och kanske lite sololja, så är ju alla sinnen tillgodosedda. På vägen hem kan jag slinka in på Firehouse och kasta in en hundring i ett solarium, så bränner jag mig precis som jag brukar, vid en utlandssemester.
 Bla bla. Men det jag aldrig trodde att jag skulle skriva var att: jag tycker det är skit kul med Svenska och skolan. Tänk om min Svenska lärare som jag hade på Kiörningsskolan i Härnösand skulle läsa detta? Då sa hon förmodligen upp sig och hamnade i djupa funderingar. Jag tror knappt det själv, men kul är det. Och lärdomen och vad jag har förstått är att Allt man själv får välja att göra är just kul, eller helt ok i jämförelse. Jämförelse med grundskolans tvång. Vilken 15 åring, med fokus på att bli full, tuff, inneha respekt, vara vuxen utan ansvar, tappa oskulden med minst två tjejer samtidigt och listan kan göras lång, har intresse av att läsa om August Strindberg eller Per Lagerkvist? Ja inte jag i alla fall, men nu när jag är ett år yngre än min sambo så är det helt ok ;-)

 Jag tycker det är skit kul och har nu bestämt mig för att kanske anmäla mig till engelska och historia också. Absolut inte för att jag behöver, men varför inte?

Summerar veckan med att lördag och söndag får bli vakumdagar. Namnet på dessa dagar beror på att så fort det kommer en lucka så finns det ”tråkiga” saker att göra. Det jag drömmer om nu är att kanske få två dagar, två hela dagar, med fri tid. Tid som inte är knutna till en specifik person, sak eller situation. Det är ett grundläggande behov att ha autonomi (att fritt kunna leva sina drömmar, idéer och liknande) men inte det enklaste att skapa.
  Tänk att strukturera in i agendan att lördag förmiddag, vakna, äta frukost med familjen, sen packa en väska och åka ner och ta en bastu på badhuset. Kanske ta med en tidning och en frukt. Är detta verkligen en utopi? Självklart inte, men det finns alltid ett men. Ett ”men” som andra människor förväntar sig av mig, eller som jag tror att andra människor förväntar sig av mig. Något som också ska tas med i detta är naturligt vis det ”men” som jag själv har skapat i mitt liv. Studier, löpning och familjetid, renovering, och listan kan göras lång.

Hur som helst så skulle jag kanske prioritera mina behov lite mer och varför inte börja nu?

Trevlig helg alla bloggare/läsare…

Min redan hårt ansträngda tidsstrukturella situation håller nu på att nå ett klimax. Hur det än är så är det ett faktum att jag inte har planerat in ett snökaos till i mitt liv. Nu: hinna jobba, köpa skor (som förhoppningsvis saknar hål i hälen),  Sexvattnet har otippat tagit slut, studera, hem och skotta, hämta barn på dagis och laga middag. Vara en god älskare och sambo. Sällskapsherre åt en gammal vän och kanske hinna med hemmet, samt värd åt en ankommande gäst. Misslyckas jag med allt detta innan kvällen är slut är jag bara en helt vanlig man. Lyckas jag där emot med ovan nämnda, är det bara att konstatera att jag håller på att förvandlas till en helt normal kvinna.

Otroligt vad författare det finns och samtidigt vilken betydelse dessa ”döingar” (Dom som är döda alltså) har för min framtid. Det jag syftar på är att för att  erhålla betyg i mitt modersmål bör jag känna till mer än bara själva författarens namn. Självklart, men jag kan tycka att analysera texter, hålla reda på hur många gånger Strindberg varit gift och vad syftar egentligen texterna på är väl tilltaget. Hur som helst så är det detta min fritid nu innehåller. Hade jag bara suttit still under skoltiden snappat upp det viktiga i vad läraren sa, istället för kamraterna, så hade betyget i mitt modersmål varit i min betygspärm. Tyvärr gjorde jag andra val som nu gör att jag får läsa mer än vad jag skulle behövt då, för samma resultat. 
  Sen tyckte min tandhygienist idag att jag skulle ta kontakt med ”Sluta röka linjen” i syfte att sluta snusa. Då jag förklarade för personen att för att få mig nikotinfri får ”ni” nog ordna ett beslut om tvångsvård. Då tittade hon på mig med allvarsam blick och frågade: Vist vet du ju att det är för ditt eget bästa? Vad svarar man på detta!?
Jag sa som det var… Jag har valt att snusa, jag vill snusa och jag har inga planer på att sluta, av den enkla anledningen att jag trivs med skiten i min mun. Den skänker mig välmående under livets alla olika stadier och skänker dessutom dig glädjen av min närvaro här i undersökningsstolen minst en gång per år…
  Tandhygienisten tittade på mig. Åter igen med ett försök till en moders allvarsamma blick och sa. Tack för denna gång jag skickar dig till tandläkaren. Tack sa jag och önskade en trevlig helg, trots dagens namn tisdag.
  Jag kastade en förlupen blick över axeln tillbaka på tandhygienisten efter jag rundat hörnet. Hon satt helt apatiskt och tittade på borrutrustningen och jag kunde nästan se att hon försökte hitta tillbaka till sina normala tankegångar. Precis så är det även för mig, efter att jag läst om alla olika författare. Jag tror jag tar en J&C ikväll och firar mitt kommande möte med tandläkaren, svenska läraren och min normala tankegång.

Ps. Tro hur pressen kommer agera när överheten nu kanske skiljer sig? med tanke på uppståndelsen omkring förlovningen.

Måndagen har kommit och inte vet jag men nu är den snart över. Två möten och lunch, sen lite instudering, så finner jag mig själv sittande och förbereda mig för hemgång. Dagarna är alldeles för korta och tiden har en förmåga att likt pengar rinna mig ur händerna. Nå väl på tal om tiden så är den min mors födelse dag idag och vad köper man då till present… Tid kanske? Kvalitetstid? Nåväl får se…

Kort så kan jag säga att jag lagt mycket energi på att fundera. Funderingen har legat någonstans mellan Den globala uppvärmningen och sommaren. Den senaste tiden har temperaturen legan mellan 15 och 20 minusgrader och det är mer än vad jag kan finna som njutbar temperatur.  Härrom dagen fann jag mig själv under en stående frukost, vilket är habitualt i mitt liv. Funderandes på just den globala uppvärminingen och vart den tog vägen. Sen tog det inte lång stund förrän jag upptäckte mig fundera på vad som krävs för att starta ett elbolag. För nog måste detta vara en lönande verksamhet i dessa dagar. Själv har vi en lampa vid elcentralen med en märkning. På märkningen framgår det att om lampj-veln blinkat 1000 gånger så har vi förbrukat en kwh. Tyvärr så lyser denna lampa, inte blinkar. Vilket skvallrar om att strömmen forsar fram i mina ledningar och att Energibolaget lugnt kan redovisa ett bra plusresultat på Elsidan.
  Nå väl nu är det fredag och mina tankar är mer än långt bort från elräkningen. Hoppas tanken också håller sig på detta avstånd, åtminstone till måndag?
Trevlig helg bloggare/läsare..

Helt otroligt vad jag har blivit lat gällande bloggen. Förmodligen för att den bidrar mindre i mitt liv nu än tidigare. Och är det så att det är så fruktansvärt intressant att läsa om ”lilla” Jonas i Härnösand?
  Den här staden är som den alltid har varit, mitt liv kan ses som det samma och nu har jag lunch, helt enligt tidigare struktur.